God morgon från jobbet!

Den här veckan har vi sjuukt lugnt på jobbet. Jag har fått en del gjort men det ser ovisst ut efter nyår eftersom att upphandlingarna går ut på fredag så vi får reda på i mellandagarna om vi vunnit eller inte (om vi har tur). Det hela blir ganska utflippat men samtidigt segt. Sitter och räknare ner minutrarna till rasterna.

Men jag trivs och jag är väldigt nöjd över att jag tog den här chansen. Jag har verkligen ett fantastiskt givande jobb med underbara kollegor.

Och det ser inte ut att bli en vit jul här i alla fall...

Vart är jag?

Jag känner inte igen mig själv. Jag är så trött. Igår var jag hos läkaren och tog prover och allt såg bra ut. Jag pepprar mig själv med det jag tror att kroppen behöver, D- och C-vitamin. Och sömn. Sover mycket och ofta. Tar det lugnt. Att träna är det inte tal om just nu, tyvärr. Försöker dock få lite frisk luft varje dag.

Nu har jag bestämt mig för att jag inte får grubbla mer på tröttheten, uppenbarligen är den ju där den är. jag får alltså inte tänka på varför jag är trött men självklart måste jag ta hänsyn till att den finns där.

Hösten har varit häktisk med mycket flängande, flyttande, nytt jobb och dödsfall och alldeles för lite återhämtning och energisamlande. Det är det jag måste försöka få till nu. Läs böcker som gör mig glad eller ger mig ro. Umgås med människor som ger mig energi inte som tar. Samla tankarna och samla ihop mig själv. Våga släppa allt. Släppa ut allt. Det är dit jag behöver komma.

Just do it

Jag gillar den sloganen, "just do it", nu är jag ju delvis partisk men vad gör det. Jag tycker att det finns något väldigt bra i att uppmana människor i att tänka mindre och göra lite med.

Jag  kan bara tala för mig själv, jag mår så mycket bättre när jag bara gör saker utan att analysera minsta detalj. Att ha koll på mina egna tider och faktiskt inte vara chef nog att förklara för andra eller ha ansvar för någon annan än mig själv det är fantastiskt!

"just do it" säger jag ungefär 800 gånger om dagen och det är också en del av vår signatur i ett mail. Men den inställningen kommer också vissa förpliktelser. Du ska jobba snabbt. Kunna ta snabba beslut och ta konsekvenserna av de besluten.
Ibland blir det bra och ibland går det åt helvete. Men det jag vill ha sagt är, ta chansen!!

Serbien, ett land jag aldrig trodde jag skulle besöka

Hej kära blogg!

Igår kom jag hit till Serbien och var på ett möte med jobbet. Det var slut vid fem och var egentligen inte speciellt ansträngande. Men efter det var jag helt slut. Jag låg på soffan och mådde illa, skakade av frossa och ville bara sova. Mogen (haha) som jag är så fixade jag ändå upp lite mat till mig och fick i mig en del i alla fall. jag piggade på mig lite och orkade sitta upp.

I natt sov jag 12 timmar och känner mig utvilad men lustlös. Ni vet ingen lust att göra något.

Idag är Lukas här. Och några andra personer jag känner mer eller mindre, de flesta mindre. Vi blir här till onsdag morgon. Jag har en del jobb att göra och de andra ska ju så klart träna en del. Men det känns ändå bra att vi är här. Att Lukas är här.

På tisdag får vi se Sverige möta Norge. Det ser jag framemot.

Det är frustrerande att jag inte förstår varför jag är så förbannat trött hela tiden. För det är lixom inte sömnig utan helt slut. Jag hoppas att ett HB-test skulle förklara saken.

Nu ska jag duscha av mig och sedan möta de andra för en promenad ner på stan.

10 saker jag är tacksam för

Överlag är människor för dåliga på att visa tacksamhet och kanske är det något typiskt svenskt.
Här är 10 saker jag är tacksam för.

1. Pelle, Pelle och Pelle. Pelle som gav mig chansen att göra det jag aldrig hade vågat utan honom. Pelle som ofta får mig att gråta och skratta samtidigt åt hans galna men tänkvärda historier. Och Pelle som gav (och fortfarande ger) mig "obefintliga" mängder av skratt.

2. Erik. För att du alltid är på min sida, välkommen på julafton!

3. Skidåkning. Förutom att det har gett mig starka ben så har det gett mig äventyr, glädje och bästa vänner.

4. Värmeljus.

5. Hälsa. Tack tack tack för att jag är 97% frisk, för att den koll jag ska göra i Geneve om en månad inte får mig att gråta och för att jag kan göra nästan allt jag vill.

6. Humor. Jag har världens bästa humor, det är bara inte alls om har insett det, och den hjälper mig igenom varje dag.

7. Jobb. Jag älskar att jobba, att prestera. Jag inbillar mig själv att jag gör stor skillnad och efter att jag har haft en träff eller två så känner sig personen så himla inspirerad av mig och det gör mig glad.

8. London. Jag älskar London. Jag älskar att det är galet här och att de har haft julpyntet uppe sedan oktober. Jag gillar kulturen att man går ut och dricker öl varje fredag (typ) med sina kollegor. Och jag är tacksam för att jag får bo här.

9. Norrland. Norrland gav mig lugn. Det är bara att tänka på mariehemsängarna en kall vinternatt (efter klockan 14) och de fantastiska sakerna som kunde utspela sig på himlen där så finner jag frid.

10. Feedback och kommentarer på min blogg. Jag skriver för min egen skull men det är så roligt med ett livstecken då och då från er andra.

Berättelsen om pi

"En del av oss ger upp livet med enbart en uppgiven suck. Andra kämpar lite, sedan förlorar de hoppet. Andra återigen - och bland dem finns jag - ger aldrig upp. Vi kämpar och kämpar och kämpar. Vi kämpar vad kampen än kostar oss, vilka förluster vi än lider, hur osannolikt det än är att vi kommer att lyckas. Vi kämpar ända till slutet. Det är inte en fråga om mod. Det är någonting medfött, en oförmåga att släppa taget. Det är möjligt att det enbart är livshungrig dårskap."

Labil

Nu är klockan snart 11 och jag har redan gråtit tre gånger. Jag har aldrig sett mig som en känslomänniska i den bemärkelsen att jag visar min känslor tydligt däremot är jag en sån person som agerar på mina känslor, eller kanske inte alla känslor men ilska. När jag är arg då kan jag göra precis vad fan som helst. Och det jag gör är aldrig någonsin okej!

I fredags var det begravning för en vän och jag har aldrig mött så mycket förtvivlan i samma lokal, så många goda vänner som mådde så dåligt. För att inte tala om hur medvetna vi alla är om vår dödlighet nu. Sedan i lördags gråter jag åt allt och inget. hormonell skulle I säga.

Jag fick ett tack mail från min arbetsgivare J, och började gråta.
Jag fick en present (som var ful och äcklig) och började gråta.
Jag fick inbjudan till en julfest på jobbet, och började gråta.
En kompis bäbis ska operaras för hjärtfel idag och bara jag tänker på det börjar jag gråta. 

Min första reaktion är lixom tårar. Och det brukar den inte vara. Min första reaktion brukar vara ilska. Det är ovant. Jag känner mig inte som mig själv.