This is how much I care...

Alltså det här med twitter, på nyårsafton satt jag tillsammans med min vän K, vi pratade om vad vi stört oss på under året. Han sa folk. Jag sa folk på twitter. Han sa folk på facebook. Jag sa twitter. Det finns så mycket för mig som är oklart med twitter.

Jag kan förstå facebook, att du vill hålla kontakt med människor och dela med dig av bilder till dina nära och kära. Jag förstår också att du använder dig av facebook i marknadsföringssyften, satan vad reklam det är där nu. Och man ska gilla företag och tjänster och få rabatt eller gratis kaffe. Jag är med på allt detta. det finns en poäng. Sedan håller jag inte med om hur vissa människor använder sig av facebook, men det är en annan femma.

Twitter är för mig helt poänglöst. Det är ett sätt att på dålig svenska bansunera ut lite vad som helst. Att uttrycka en åsikt är en sak, och kanske detta som twitter från början skulle användas till. Men nu ska man också skriva vad man åt till middag, eller inte åt till middag, eller att man är magsjuk (varför har man ett behov av att skriva det?)
Jag har tidigare skrivit om facebook-språket och tänkte också reflektera över twitter-språket.

Något jag har lagt märke till är att på twitter börjar många sina meningar med ordet "att". Det går inte. Det är omöjligt att få till en mening som börjar på ordet att, möjligen kan man få till en bisats med den början. ett typiskt tweet kan se ut så här: att äta pizza till frukost.
eehh... va? meningen är ofullständig, vad hen vill säga kommer inte fram och tweetet blir helt meningslöst.

Vissa människor lyckas bra med twitter och att vara fyndiga på 140 tecken, men de allra flesta misslyckas brutalt!
och jag vet faktiskt inte om jag ska fortsätta twittra. Twittra ut blogginlägg kommer jag nog göra, men läsa twitter och skriva tweets det ä får framtiden utvisa.