jag vågar inte riktigt säga det högt med rädsla för att det kommer tillbaka, men just nu kan jag inte minnas sist jag sov så dåligt. Ja, jag kan faktiskt inte ens riktigt minnas vad den där drömmen handlar om egentligen.jag pratade med Pelle S om detta här om dagen. Vi pratade om psykiska sjukdomar och att man idag med internet och all kunskap vi har kan diagnostisera sig själv med lite alla möjliga sjukdomar. Och att det lixom är lite inne att ha en psykisk diagnos.
Mest troligt har dessa drömmar varit post traumatisk stress (konstaterade vi med hjälp av internet) och jag har behandlat dem med terapi. Fast egentligen har vi pratat om helt andra saker så det kanske bara har löst sig. Hjärnan har fått tid på sig att återhämta sig, läka och bearbeta. Kanske var det allt som behövdes. Kanske är hemligheten att jag inte har identifierat mig med någon form av diagnos, att jag aldrig har velat ha en, inte tyckt att det har varit coolt eller något att skryta om.
Att inte få sova ordentligt har varit en miljard gånger värre än att ha ont. De gånger jag har sovit dåligt har också smärtan blivit värre så det hör ju ihop lite. Nu kan jag sova bättre, orka mer på dagarna och vara mer mig själv. men jag vågar inte skrika ut det ännu. nej jag viskar lite tyst för mig själv: nu äntligen vänder det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar