jag tycker att det är tråkigt att släktskap alltid måste handla om blodsband, så är det inte i mitt liv. Släkt det är något vi är i själ och hjärta. det handlar om att dela vissa grundläggande saker och att finnas där när den ena eller andra behöver det. Att dela de stora stunderna i livet men också de små.
jag och min bror, som jag överhuvudtaget inte delar något blod med (eller ja man vet ju aldrig Norrland är litet och ett bra ställe för inavel), har växt upp tillsammans. VI har alltid varit väldigt olika men alltid haft saker gemensamt. Vi har haft tre punkter som har bundit oss samman. Vi pratar jävligt mycket. Vi har svårt att sitta still. Vi är orädda.
Idag är vi äldre. och vi har växt upp. Vi älskar fortfarande att prata men vi har också lärt oss att lyssna. Det finns ingen jag känner som har en större nyfikenhet på världen än dig Det finns ingen som har en större förståelse för människor. Vi har fortfarande svårt att sitta still och mina största äventyr har jag haft med dig. Chocken i dina ögon när vi fann oss stående i en bäck efter ett åk i offpisten är obetalbar. Likaså alla gånger vi har varit vilse. Både i backen och i andra sammanhang. Eller när vi blev förföljd av en knivman i Geneve. Vi är fortfarande orädda därför befinner vi oss på varsin sida av jorden. Jag är här och du är där.
Om 74 dagar är jag där och du är på samma där. jag längtar så det värker i kroppen. Tack för pratstunden idag brorsan. Du är halva mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar