Det som är beroendeframkallande

Igår fick jag en uppenbarelse om internetberoende (som ni säkert vet så är jag aningen besatt av hur både facebook och twitter formar oss och vårt språk).

Jag har haft iphone ett längre tag och nu har jag även ipad (men har dock gått tillbaka till en internetfri telefon privat) och dessa har länge följt med på resor världen över. Så att man kan ringa och smsa men också som underhållning då dessa dyrgripar både kan innehålla musik, film, spel etc. För bara några år sedan var internet nämligen något som hotell och caféer tog betalt för, man kunde tom behöva gå till ett sånt därnt internet-kafé, och det var nog de allra flesta för snåla för att använda på en vanlig (1-2 veckors) semester. Nu däremot är internet något som vi kräver och förväntar oss ska finnas över allt. Under själva resan (tåg, flyg, buss) ska du kunna koppla upp dig, hotellet ska ju självklart ha ett snabbt internet som är gratis och de kaféer och barer vi går till får ju också gärna ha WiFi.

Vad är det vi är så beroende av? Varför kräver vi internet och ständig tillgång till de sociala medierna?

Jag har länge trott, fram till igår, att det handlar om att vi själva vill visa upp oss och visa hur bra vi har det och hur god mat vi äter och hur mycket öl vi dricker. För jag insåg för längesedan att det inte handlar om kommunikation. Det var längesedan de sociala medierna gick från att vara platser där vi interagerar med varandra och har dialoger till att vara ställen där vi basunerar ut vårt liv och vår vardag och hoppas att folk ser det.
Men jag har haft fel, det vi är beroende av och som stressar oss så till den grad att vi måste kolla de sociala medierna även på semester är "de andra". Vi har skapat ett beroende av att ha koll på vad andra gör och säger. Jag kan komma på mig själv när någon av mina favorit bloggare inte har uppdaterat på ett tag med att fundera på vad de nu gör. Varför ska jag bry mig? Den personen har egna vänner och en familj som kan ta hand om hen.
Tänk om du missar något när du är på semester? ja, tänk om du inte får se alla de där bilderna på öl eller mat och solnedgången som dina kompisar eller bekanta lägger upp. För visst är det så att de är de bekanta (eller tom helt okända) som är mest intressanta på sociala medier? de som du faktiskt knappt skulle heja på om du mötte dem på stan.

Om jag skulle säga till dig nu att ta bort alla "vänner" på facebook som du inte skulle ta en fika med en vanlig onsdags kväll visst skulle det vara ganska svårt? Kanske tom ångest framkallande? För det är ju så spännande att se vad din bästa kompis från ettan gör nu för tiden och hur många barn din systers första pojkvän har nu.
Om jag skulle säga till dig att sluta gå in på de där bloggarna som du läser bara för att snoka, där du faktiskt inte får någon inspiration utan bara vill se vad hen har gjort för något idag, visst känns det som om du förlorar en vän?
Om jag sa till dig att sluta följa alla på twitter som du faktiskt inte är intresserad av, människor som du retar dig på eller organisationer som faktiskt inte twittrar så bra, visst känns det lite jobbigt för det är ju "status" att följa många?