I'm sexy and I know it

En av de bästa sakerna med att ha blivit lite äldre är att jag är så sjuktsnygg. Och jag vet om det. Och det räcker!

Det är inte alla dagar jag tittar mig i spegeln och tänker vilken pudding och det är inte alla dagar jag sitter på jobbet och känner mig som ett geni, men även fast dagsformen är lite låg så har jag alltid en säkerhet i mig själv. Jag vet innerst inne att jag är snygg och smart.

Jag har alltid haft bra självförtroende men jag har ändå då och då velat ha bekräftelse utifrån. Det har varit viktigt för mig att få beröm för ett bra betyg, betyget i sig räcker inte. Samma sak med mitt utseende, jag har alltid vetat att jag ser bra ut men vill också att andra ska veta det. Och säga det.

Jag känner en sån lättnad idag när jag ser alla dessa människor (i alla åldrar men framför allt de som är yngre än mig) som hela tiden söker bekräftelse på sociala medier. Närbilder på ansiktet för att visa att det är soligt (borde inte en bild på solen vara lämpligare?) eller en helkroppsbild när du är uppklädd med allvarligt "pose-ansikte" för att visa hur rolig festen är.

Jag behöver inte heller skriva hur duktig jag är. Hur mycket jag har tränat. Hur bra det går på jobbet. Det behöver heller inte vara pinsamt när jag stavar fel eller gör fel. Framförallt behöver jag inte twittra om hur härligt hångel jag hade i fredags, hur mycket jag drack eller hur kär jag är i den och den.

Och jag gillar den känslan. Att välmåendet kommer ifrån. Att de fina stunderna är värda så mycket att de kanske inte alltid ska delas med världen på nätet. Att jag är snygg nog för att inte behöva få det bekräftat från andra. Att ett betyg eller beröm är betydelsefullt utan att andra bekräftar det.