Kära dagbok

Som lite skrev jag dagbok med läppstift. Det var något jag hade fått för mig, tror jag fick både läppstift och dagbok i present typ samtidigt och tyckte väl att de borde användas i kombination. Att skriva dagbok har alltid varit en av mina ambitioner. Men det har fram till för några år sedan varit ett projekt dömt att misslyckas, det händer för lite i mitt liv för att det ska vara värt att skriva om det. Men på senare år har jag insett att det är mycket bra att ha dessa små anteckningar om vad jag hade för mig samt att en dagbok kan användas för självreflektion.

För att fundera över vad du känner och framför allt VARFÖR du känner så och kanske tom hur du kan undvika eller upprepa den känslan. En dagbok eller en blogg eller anteckningar kan hjälpa dig att må bättre. Att prioritera. Att hitta mönster.

Överhuvudtaget tycker jag att vi ägnar lite för lite tid åt oss själva. Och då menar jag inte måla naglarna och unna oss en massage utan den tiden då vi inte sitter med en telefon i ena handen och facebook och twitter i andra. Tid då man kan lära känns sig själv. Lite mer och lite djupare.

Ta er den tiden!