Vi har för många vänner

Här kommer ännu ett inlägg om ett av mina favoritämnen, facebook (sociala medier), de andra inläggen kan ni läsa här, här och här.
Nedan följer dagens tankar.

Jag har vid ett flertal tillfällen läst på sociala medier dessa uppdateringar om hur underbart livet är, hur bra de mår och hur otroligt lyckliga personer är men jag vet att personen faktiskt inte alls mår så bra. Jag kanske tom vet att personen rent ut sagt mår dåligt.

Det finns tillfällen i livet då det faktiskt inte är socialt accepterat att ha någon annan sinnestämmning än otroligt lycklig. Ett sådant exempel är när man får barn. Även fast jag tror att alla mammor och pappor där ute älskar sina barn mer än något annat på jorden så är det också en väldigt stor omställning. Mn ska hitta sina nya roller men inte glömma sitt gamla jag. Man får inte sova så mycket. Man har ingen aning om vad bäbisen vill. Man kanske känner sig ensam. Det finns många negativa känslor som kan uppkomma i samband med barn.
(Andra exempel på tillfällen då man bara måste vara lycklig är bröllop, födelsedagar och examensdagar).

Även fast jag får lyssna till tårar och klagosånger, vilket jag mer än gärna gör, till hur trött personen är, ensam eller ledsen den känner sig så kommer en statusuppdatering på facebook om hur fantastiskt livet är fem minuter efter att vi har lagt på.
Varför? varför ens uppdatera statusen om du inte kan skriva sanningen? varför uppdatera din status över huvudtaget?

Och nu kanske jag har kommit på problemet som lyder: vi har för många "vänner".

Sömnbrist och motstridiga känslor och ensamhet är inget nytt. Jag är säker på att även mina föräldrar och tom mina mor- och farföräldrar hade dessa känslor när de fick barn. Skillnaden är att de inte hade 357 vänner, utan de hade kanske 20 personer som de hade kontakt med. Alla var säkert inte bra vänner, utan även släkt och arbetskompisar är inräknade i detta. Dessa vänner kontaktade dig på sin höjd, 1 gång i veckan. Det fanns bara fasttelefon och brev. Du kunde välja att svara och de som hörde av sig var deras närmaste, mot dem kunde du förhoppningsvis vara ärlig och berätta hur du faktiskt känner dig.

Idag har vi väldigt många "vänner", facebook, twitter, instagram, människorna som har insyn i vårt liv är säkert uppemot 500. Och det är så lätt att höra av sig. När du får barn eller fyller år får du kanske en 200-300 grattismeddelanden.
Hur skulle du kunna erkänna för alla dessa som är så glad för din skull, att du faktiskt inte mår bra.

Nej, för att slippa frågor om hur det är så basunerar du ut att allt är bra. Underbart. Perfekt. och att du är så lycklig.

Vad blir då konsekvenserna?
Jo att även dina bästa vänner och närmaste familj går på din lögn och ingen frågar dig längre hur du mår. Du kommer att bli ännu ensammare. Ännu mer ledsen och få svårare att komma ur din dipp. För hur skulle du efter flera månader av jagmårbra-lögner kunna säga motsatsen?