Du har faktiskt ingen aning

Igår gick det upp ett ljus för mig. Det går upp många ljus för jag tar mig tid att reflektera över mig själv och min omgivning.

Det gällde nätmobbning. Jag har, som många många andra, varit mobbad under delar av min skolperiod och blir upprörd av detta beteende. Jag har tänkt mig att nätmobbning är barn och ungdomar som skickar elaka sms och mail och inlägg till varandra. Kanske rör det sig tom om bloggar där man skriver illa om varandra. När man är 18 år upphör nätmobbningen.

Igår fick jag mig en tankeställare. Det är ju vi, vuxna människor, som bedriver nätmobbning. Vi tar oss friheter på tex twitter som vi inte skulle göra annars. Vi sågar människor i alla former för allt möjligt. Vi skriver om hur fula människor i melodifestivalen är, hur dåliga människor är på sitt jobb eller hur dum i huvudet den ena eller andra människan är. Jag tycker aldrig att det är okej. Men det finns sätt som är sämre än andra. Skriver du till exempel "busschauffören jag åkte med idag var så jävla otrevlig" eller skriver du "busschauffören som körde linje ett som avgick från backaplan 06:33 idag är så jävla otrevlig" så är skillnaden enorm. Den första är, om än ett personangrepp, ett generaliserande. Det andra däremot är det otroligt lätt att hitta vem det är som tweetet gäller.

Och du har faktiskt ingen aning om vem som ser vad du skriver på sociala medier. kanske följer busschaufförens bror eller pojkvän dig? Kanske följer busschauffören dig själv? Det kan du faktiskt inte veta.

Det är ilska och frustration som bubblar över i helt fel forum, visst är det svårt att hitta platser och situationer för att göra sig av med den där känslan men på sociala medier är det helt fel. För du gör en sak som du antagligen inte skulle göra annars? Eller skulle du ställa dig på drottninggatan och skrika "ZLATAN ÄR SÅ JÄVLA DÅLIG!!" eller skulle du klottra en hel husvägg med orden "PERNILLA WAHLGREN HAR FULA BEN!!".
OM du mot förmodan skulle göra detta, skulle du tycka att det var okej för att du var frustrerad och arg? Vilken värdering är det du för vidare till dina barn och medmänniskor när du uppvisar det här beteendet? Och är verkligen sociala medier ett ställe att ta ut sin tillfälliga frustration? Ett ställe där hela världen kan se det och du inte har någon aning om vem som läser, och absolut inte har någon som helst aning om någon faktiskt tar illa vid sig.

(Ber om ursäkt till busschafförer, Zlatan och Pernilla Wahlgren, tycker ni är grymma och tackar på förhand för att jag fått använda era namn i detta inlägg)