Nytt ljus

Har ni varit i den där situationen att ni ser en person i ett nytt ljus? Det kan vara en bekant som man plötsligt inser är mer intressant än man trodde, en vän som man blir kär i eller, som i mitt fall, en vän som man inser inte är det längre.

Det låter så hemskt men jag har insett att en av mina närmaste, eller fd närmaste vänner, är så puckad. Jag kan inte använda något annat ord än puckad. Hen uttrycker åsikter helt utan grund, i alla ämnen som finns i världen. Ofta är dessa helt felaktiga. Hen ändrar sig ofta och får mig att känna mig som om jag missuppfattar hen, när jag är ganska säker på att hen vänder kappan efter vinden.

Hen saknar helt självinsikt. Då personen just gått igenom ett uppbrott från sin partner så var min tanke att vara ett stöd, men det gick inte då personen inte kan se något utifrån utan tror att universum kretsar kring hen.

Ja, det gör mig ledsen på ett sätt som är svårt att förklara. Jag känner mig lurad (vilket iofs kan bero på att personen tidigare har varit oärlig mot mig) samtidigt som jag är ledsen för att vi inte längre är vänner.

Jag önskar mig ibland det där okomplicerade i barnvänskaper. Antingen var man vänner eller så var man det inte, och det spelade kanske inte så stor roll. Ja tänk vad skönt det var, och tänk var korkad jag var som önskade att jag var stor då.

Sluta snacka börja agera!

Här i London har jag lärt känna ett gäng på fem personer som är från Afrika, ja jag säger Afrika för de är alla från olika länder i nordvästra Afrika. De har under flera år flytt från sina respektive hemländer och på vägen träffat varandra och nu har de fått asyl i Storbritannien.

Det är fyra män och en kvinna (samt hennes dotter på ca 4 år) och orsaken till deras flykt är männens sexuellaläggning. De är alltså homosexuella och för detta är de jagade och förtryckta i sina hemländer, det är tom olagligt för dem att vara homosexuella. Det är en av dessa som jag har en djupare kontakt med och vi har nog blivit ganska bra vänner. De har varit här i 12 månader snart och han pratar redan engelska flytande. Visst blir det fel ibland men jag är otroligt imponerad av hans vilja och hans språkutveckling. Han vill, precis som de andra, inget hellre än att få ett jobb men även här är det svårt som "invandrare" att få jobb. Det är också så att den här mannen pga sjukdom måste byta yrkesinriktning.

Nu har han hittat en vän i Stockholm och har en önskan om att få flytta till Sverige och Stockholm. Tanken är först på prov för 6 månader eller ett år och sedan kanske permanent. Han är mycket olycklig i London även om han gör sitt bästa för att trivas och passa in.

Perfekt tänkte jag och ringde en vän som ska hyra ut sin lägenhet från januari och tre år framåt. Jag förklarade kortfattat ovanstående för henne och sa att hennes lägenhet är perfekt för honom. Pengar är inget problem, han är social, rolig, ordningssam och det finns tom rekommendationer som inte är från mig om hon vill ha det.
Hon lät tveksam. Detta trots att hon pratat om att hyra ut lägenheten från januari i två år. Hon måste först få besked från universitetet hon vill gå på. Ja, ja... hon kanske hade en dålig dag tänkte jag.

Så idag mailade jag henne. Och frågade om min vän kunde få stå först i hennes uthyrningskö och om hennes tanke fortfarande är att hyra ut lägenheten? Han har ju också tre månaders uppsägning och det är ju en del att ordna med en så lång flytt.
Hon svarade att om han ska ha besked nu så kan hon inte ge det utan då bör han söka annat boende. Hon kunde alltså inte ens lova honom att OM hon hyr ut så får han hyra den. Hon kunde inte svara på om hon skulle hyra ut eller inte. Vad tanken är.

Detta är en person som alltid står upp för invandrare. Som säger sig själv vara emot rasism och som fördömer folk som har fördomar.

Nu vet inte jag varför hon inte kan ge honom några garantier för att få hyra lägenheten. Men min känsla säger mig att det är för att han är homosexuell och invandrare och muslim.

Och därför säger jag nu att det är slut pratat och dags för att börja handla. För det är lätt att säga att du accepterar alla och trivs i en förort. Men hyr du ut din lägenhet till en mörkhyad? och det är lätt att säga att du accepterar homosexualitet  men har du någon i ditt umgänge med en annan sexuelläggning än din egen? Gick du i pride paraden? Ställer du dig upp och visar att du är FÖR mångfald eller är det något du bara säger?

Handling väger tyngre än ord. Ska vi bli av med rasism och negativ särbehandling, homofobi och förtryck, då är det ta mig fan dags att sluta snacka och börja agera!

Det är bara katter som har nio liv

Det finns så många dimensioner i livet kanske fler än någonsin i historien. Inte nog med att vi har tidningar som kan visa oss allt som händer i världen, vi kan lätt engagera oss i människa öden på andra sidan jorden. Vi kan tom för en relativt billig peng resa till alla världens hörn och uppleva kulturer och lära känna människor på egen hand. Vi kan med interners hjälp delta i diskussioner med människor vi annars inte hade vetat existerar och kanske tom uttrycka åsikter vi annars inte vågat säga. Vi uttrycker våra känslor helt öppet på Facebook och Twitter, känslor som vi har svårt att uttrycka för våra närmaste öga mot öga.

Vi pratar ofta om världen utanför internet som IRL (in real life) men det finns bara ett liv. Det du gör på internet påverkar i allra högsta grad ditt "riktiga" liv. För visst har vi väl alla träffat någon på sociala medier som vi bara fallit pladask för? Antingen som vän eller partner. Och visst har vi väl alla undrat vad en personer utger sig för att vara när denna gör uttalanden på Facebook? Och jag har i alla fall blivit sårad när hela twitter får veta en sak för mig.

För det finns bara ett liv, men med många dimensioner. Att vara snäll, intim, förälskad och trogen är något man är i alla dimensioner. Varesig du är i Afrika, hemma eller Twitter. Att vara ärlig och ha ett intimt förhållande gäller alla dimensioner, precis som att bry sig om någon. Att visa omsorg och oro det gör man varesig man befinner sig i samma rum eller när ledsna statusar dyker upp på Facebook.

Jag tycker absolut inte att det är rätt att visa känslor för sociala medier istället för sina nära och kära men visst kan det vara skönt att skriva av sig ibland.
Men jag uppmanar er nu att inse att det bara finns ett liv. Det du gör i olika världsdelar, sociala medier och IRL påverkar dig och dina nära. Det finns inga murar emellan. Inget plexiglas som för att "what happens on Facebook stays on Facebook" eller dylikt.

Nej det är en enda röra, typ som en stor skål med guacamole.

Härskartekniker

För er som har hängt med i svängarna så har min kollega L som jag inte gillade nu blivit någon form av tillförordnad avdelningschef och det gör ju inte att jag gillar henne mer då hon håller på med ganska många former av härskarteknik.

Igår gick jag från jobbet lite tidigare och hann inte säga hej då till min kollega/chef och i morse låg det en hel del papper över hela mitt bord. Helt utan instruktioner. Och så har hon gjort hela veckan. Bara slängt över papper på mitt skrivbord och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med sakerna. Så idag slängde jag tillbaka dem.

 

Idag är jag trött. Och jag blev faktiskt ledsen över att dessa papper låg slängda på mitt bord. Inte för att jag inte vill hjälpa till för det gör jag gärna, men för att det är så att vi är kollegor på samma nivå och inte i förhållandet chef och assistent. 

Säng, säng, säng, sova, sova, sova!

Igår natt, alltså natten innan ledig dag så sov jag som en prinsessa. Riktigt hårt och ganska länge. Väldigt länge för att vara mig. Jag kunde helt slappna av i min sömn och vaknade utvilad.

I natt har jag sovit skitdåligt. Jag har drömt saker, hostat, vaknat en gång i kvarten känns det som. Det var för kallt och sedan var det för varmt. Och sen kliade det i kroppen och ja ni fattar va? Jobbet gör mig stressad och orolig. Från dag till dag så vet jag inte riktigt vilken typ av behandling min kollega kommer utsätta mig för. Vad hon kommer säga eller hitta. Jag vet faktiskt knappt vad jag ska göra på jobbet för min kollega har ju ändrat mina arbetsuppgifter ganska mycket senaste tiden (inte till det bättre).

Jag vet att det är så, att jobbet sprider en oro och gör mig till en sämre version av mig själv även när jag inte är på jobbet. Det påverkar min sömn och mitt humör. Min ork och mina intressen blir lidande. Och fast jag vet att det här jobbet bara är för en begränsad tid, jag vet när jag ska sluta och det är faktiskt inte allt för länge dit så påverkar det mig. Och jag känner mig maktlös inför faktumet. Jag vet inte hur jag ska stänga det ute och det gör mig arg och frustrerad på mig själv.

Så nu sitter jag här på jobbet och fryser och bara längtar hem till sängen.

Vart är den där sommaren?

jag ÄLSKAR vintern. Jag älskar snön och det magiska med julen. Jag har bott länge på ställen där man bara har 3-4 timmar dagsljus om dagen under vintern och jag har älskat det. Älskat norrskenen och mörkret. Möjligheten att tända ljus och bädda ner sig med en god bok. Men den här vintern är oändlig. Det blir aldrig riktigt varmt! Och jag blir galen!! På allvar!

Vart är sommaren? Hela min kropp skriker efter värme och sol. Att få slappna av helt och hållet och kanske tom svettas lite. Jag drömmer om att få bada bastu och tro att jag ska dö av värmeslag i öknen. De få dagarna i USA gjorde mig gott. Värmen där. Härligt var det! Och det kändes i kroppen. Det kändes avslappnande. Kom igen! NU är det snart maj. Väldigt snart maj! Tom i Norrland brukar snön vara borta och solen värma i maj.

Idag mår jag bra

Efter tre dagar med extrem trötthet, sovit dåligt, drömt om allt möjligt och funderingar mår jag faktiskt rätt bra idag. Lite ont i halsen och huvudet men psykiskt bra. Eller psykiskt okej.

Jag har orkat ringa två samtal. Fått fruktansvärda nyheter och roliga. På börjat någon form av städning. Hämtat tvätt och nu står det en plåt muffins i ugnen. Inte helt fy skam! Visst inte i någon superform men jag orkar leva lite iaf. Har tom tagit tag i saker som jag skjutit upp jättelänge som att beställa bhar över nätet, varför jag nu skjutit upp det...

Lite bättre helt enkelt.