lördag 11 maj 2013

Det är bara katter som har nio liv


Det finns så många dimensioner i livet kanske fler än någonsin i historien. Inte nog med att vi har tidningar som kan visa oss allt som händer i världen, vi kan lätt engagera oss i människa öden på andra sidan jorden. Vi kan tom för en relativt billig peng resa till alla världens hörn och uppleva kulturer och lära känna människor på egen hand. Vi kan med interners hjälp delta i diskussioner med människor vi annars inte hade vetat existerar och kanske tom uttrycka åsikter vi annars inte vågat säga. Vi uttrycker våra känslor helt öppet på Facebook och Twitter, känslor som vi har svårt att uttrycka för våra närmaste öga mot öga.

Vi pratar ofta om världen utanför internet som IRL (in real life) men det finns bara ett liv. Det du gör på internet påverkar i allra högsta grad ditt "riktiga" liv. För visst har vi väl alla träffat någon på sociala medier som vi bara fallit pladask för? Antingen som vän eller partner. Och visst har vi väl alla undrat vad en personer utger sig för att vara när denna gör uttalanden på Facebook? Och jag har i alla fall blivit sårad när hela twitter får veta en sak för mig.

För det finns bara ett liv, men med många dimensioner. Att vara snäll, intim, förälskad och trogen är något man är i alla dimensioner. Varesig du är i Afrika, hemma eller Twitter. Att vara ärlig och ha ett intimt förhållande gäller alla dimensioner, precis som att bry sig om någon. Att visa omsorg och oro det gör man varesig man befinner sig i samma rum eller när ledsna statusar dyker upp på Facebook.

Jag tycker absolut inte att det är rätt att visa känslor för sociala medier istället för sina nära och kära men visst kan det vara skönt att skriva av sig ibland.
Men jag uppmanar er nu att inse att det bara finns ett liv. Det du gör i olika världsdelar, sociala medier och IRL påverkar dig och dina nära. Det finns inga murar emellan. Inget plexiglas som för att "what happens on Facebook stays on Facebook" eller dylikt.

Nej det är en enda röra, typ som en stor skål med guacamole.

fredag 3 maj 2013

Härskartekniker


För er som har hängt med i svängarna så har min kollega L som jag inte gillade nu blivit någon form av tillförordnad avdelningschef och det gör ju inte att jag gillar henne mer då hon håller på med ganska många former av härskarteknik.

Igår gick jag från jobbet lite tidigare och hann inte säga hej då till min kollega/chef och i morse låg det en hel del papper över hela mitt bord. Helt utan instruktioner. Och så har hon gjort hela veckan. Bara slängt över papper på mitt skrivbord och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med sakerna. Så idag slängde jag tillbaka dem.


Idag är jag trött. Och jag blev faktiskt ledsen över att dessa papper låg slängda på mitt bord. Inte för att jag inte vill hjälpa till för det gör jag gärna, men för att det är så att vi är kollegor på samma nivå och inte i förhållandet chef och assistent. 

torsdag 2 maj 2013

Säng, säng, säng, sova, sova, sova!


Igår natt, alltså natten innan ledig dag så sov jag som en prinsessa. Riktigt hårt och ganska länge. Väldigt länge för att vara mig. Jag kunde helt slappna av i min sömn och vaknade utvilad.

I natt har jag sovit skitdåligt. Jag har drömt saker, hostat, vaknat en gång i kvarten känns det som. Det var för kallt och sedan var det för varmt. Och sen kliade det i kroppen och ja ni fattar va? Jobbet gör mig stressad och orolig. Från dag till dag så vet jag inte riktigt vilken typ av behandling min kollega kommer utsätta mig för. Vad hon kommer säga eller hitta. Jag vet faktiskt knappt vad jag ska göra på jobbet för min kollega har ju ändrat mina arbetsuppgifter ganska mycket senaste tiden (inte till det bättre).

Jag vet att det är så, att jobbet sprider en oro och gör mig till en sämre version av mig själv även när jag inte är på jobbet. Det påverkar min sömn och mitt humör. Min ork och mina intressen blir lidande. Och fast jag vet att det här jobbet bara är för en begränsad tid, jag vet när jag ska sluta och det är faktiskt inte allt för länge dit så påverkar det mig. Och jag känner mig maktlös inför faktumet. Jag vet inte hur jag ska stänga det ute och det gör mig arg och frustrerad på mig själv.

Så nu sitter jag här på jobbet och fryser och bara längtar hem till sängen.