Inbillning och utbildning

Två ord som går hand i hand, även om man inte kan tro det. Två ord som betyder så olika saker men som ändå kan ge en person samma sak.

Utbildning ger dig kunskap, en identitet och kanske tom en större självsäkerhet. Den kanske inte är så varaktig men nog kan jag känna mig lite bättre och samartare än andra människor i de saker som jag är utbildad i. Jag tror att du får mer nytta av en akademisk utbildning än bara den konkreta kunskapen. Du lär dig att lära dig fort, att ha en större förståelse för världen och att skriva korrekt. Samt verktyg att debattera dina åsikter.

Inbillning kan ge dig samma sak, en identitet och större självsäkerhet. Du tror att du är någon speciell, bättre än alla andra och kanske också lite smartare. Däremot kan skillnaden mellan inbillning och utbildning ofta avslöjas i de små detaljerna. På vilket sätt du använder svenskan, din oförmåga att debattera utan att bli väldigt arg och upprörd bland annat.

Jag skulle säga att för arbetssökanden så behövs både inbillning och utbildning. Utbildningen är grunden i ditt arbetsliv, den behöver inte vara akademisk utan kan också vara en praktisk utbildning. Men för att sedan få jobbet eller vad det nu är du är ute efter så måste du inbilla dig att du är bäst, och precis den som företaget söker. varför skulle de välja någon annan när du är så bra?

För självsäkerhet och inbillning är väl egentligen lite samma sak? En (över)tro på dig själv, som i alla lägen inte är helt fel.

Fortfrande nervöst

hur mycket jag än ansträngt mig så har jag inte fattat det här med golf, vilket jag ju bevisade själv för någon vecka sedan och slog ut bollen åt helt fel håll. Kan med andra ord inte så skillnad på en vanlig äng och en golfbana...

Däremot är det lika nervöst. För det känns som att det alltid är nu eller aldrig. Gör man ett (!) tekniskt fel i handboll så kan man bli straffad ganska hårt men det är lätt att ta igen det. Ett tiomåls underläge är ju egentligen ingenting. I golf däremot känns det som att man aldrig får göra fel. Inte ens minst lilla. Jävla skitsport!!

Kom igen nu Pelle!

Din svaghet är din styrka

Jag skulle aldrig någon sin använda ordet anorektiker för att beskriva mig själv. Jag skulle inte heller använda ordet anorektiker för att beskriva den jag har varit. Däremot har jag inga problem med att erkänna att jag i perioder inte har ätit.

Anorektiker de är väl människor som är väldigt unga, olyckliga, som strävar efter ett utseende som inte alltid är rimligt och som framför allt någon gång har gjort ett medvetet val att inte äta. Och sedan bara fortsatt på den vägen.
Nog för att jag också har varit ung, men inte så ung! Nej för mig kom problemen med maten senare i livet. Och olycka var absolut den direkta orsaken men jag gjorde aldrig ett medvetet val att inte äta. Jag orkade bara inte. Att lyfta gaffeln från tallriken till munnen var otroligt jobbigt, för att inte tala om att tugga maten. Ja för att laga mat eller handla, det har aldrig varit ett problem för mig.

Jag är en välutbildad människa. Jag är tom utbildad kostrådgivare på universitet ändå hamnar jag i ett otroligt destruktivt beteende när det gäller mat. När jag var som sämst vägde jag 35 kg. Det ger mig ett BMI på 14.2 vilket är extremt underviktig.
Jag har alltid varit smal och jag har alltid haft lättare för att gå ner i vikt än upp i vikt. Att jag inte åt var inte en medveten handling, det var inte ett rop på hjälp, det var mer bara ett uttryck för allts hopplöshet.

På måndag ska jag stå inför 300 flickor mellan 15 och 17 år och berätta om mina erfarenheter. Jag ska berätta för dem hur man äter rätt. Jag ska säga att det kan vara jävligt svårt, jag klarar det inte alltid. Det är lätt att halka dit när det kommer till störningar i ätbeteendet. Både att äta för mycket och för lite. Jag ska säga att livet handlar om balans. Att inget blir lättare för att du inte har ätit.

Och jag skulle göra vad som helst för att få mina perioder av självsvält ogjorda, men det förflutna går inte att ändra, därför väljer jag att vända min svaghet till en styrka. jag gör mig själv mer trovärdig genom att berätta det här för folk. För vem vill egentligen höra på någon som är perfekt?

Inspiration

idag är jag väldigt inspirerad. Jag känner inte att jag vill träffa någon utan har massa saker att pyssla med helt på egen hand. Tvätta. Städa. Diska. Byta lakan. Sticka. Måla. Skriva. Läsa. Ja inspirationen är verkligen närvarande idag.
Är det inte märkligt hur en dag kan vändas från väldigt trött till superinspirerad? Eller hur en dag kan vändas från stressad till lugn?

En sak som jag tror har gjort min dag mer inspirerad är att jag har jobbat med en kollega som är väldigt lugn. Stress är inget för kreativiteten. I alla fall inte min. Så jag kan inte vänta till jobbet tar slut och jag får åka hem och pyssla och pyssla om mig själv.

6. Prata

herrejävlar vad jag  kan prata. Dialog är inte nödvändig även om jag föredrar att människor bekräftar det jag säger.
Mina bästa minnen jag har i livet är nog ändå från när jag pratar. det handlar så klart väldigt ofta om vem jag pratar med, och vad man säger är inte alltid det viktiga, ibland är det bara att man säger något för att göra ensamheten lite mindre och kärleken lite större. I Umeå spenderade jag timmar i garderoben pratandes i telefon. det ger mig fortfarande glada känslor i kroppen när jag tänker på det.

Nu har jag turen, eller snarare skapat möjligheten för mig själv, att prata som levebröd. Föreläsningar inform några hundra varvas med samtal med bara en person åt gången.

Ja prata det kan nog vara en av mina allra största talanger.

10 sätt att minska sockersuget

Nu på vintern tror jag ni är många med mig som får det där extra sockersuget och faller för frestelsen lite för ofta. Höstdeppig och med allt mörker vi omges av är det inte konstigt. Men det finns sätt att bli av med suget. Även om det är sjuktsvårt!

1. Få ljus. Gå ut på lunchen. Gå på ljuscafé. Se till att du får ljus för kropp och själ.

2. Ät mycket till frukost. När det är mörkt på morgonen blir det svårare för oss att äta, kroppen är inställd på att det inte ska ätas när det är mörkt och därför slarvar många med frukosten. För att sedan få lågtblodsocker och ta en kaka klockan nio. Satsa på gröt eller ägg och gå gärna upp lite tidigare så att kroppen hinner vakna.

3. Sov ordentligt. När vi är trötta skriker kroppen åt oss att vi behöver snabb energi. Sov ordentligt, gå o lägg dig i tid och sov kanske tom middag.

4. När sockersuget börjar drick ett glas vatten. Kroppen kan inte alltid känna skillnad på törst och sugersug.

5. Rör på dig. När du rör dig frigör du endorfiner i kroppen som får dig att må bra. Det är exakt samma endorfiner som frigörs när du äter socker. Så ersätt sockret med träning.

6. ta bort onödigt socker. Kanske har du vant dig vid socker eller honung i teet eller kaffet. Sluta med det. Tycker du då att teet eller kaffet är äckligt, drick vatten istället.

7. Frukt är kanske inte godis men det innehåller socker som kan minska suget. Även mjölk innehåller otroligt mycket socker och kan lindra sötsuget.

8. ha inget godis hemma. Finns det inte att tillgå så är det svårare att äta det. Och då måste då också göra en ansträngning för att få i dig sockret, baka eller gå till affären.

9. Ät mat som du blir ordentligt mätt på. Mycket grönsaker och proteiner. Pastan håller dig bara mätt för en stund och sedan sätter suget igång.

10. Sluta ät socker. bestäm dig för att du ska sluta. Sätt upp regler för vad som gäller. är godis okej en dag i veckan? Läsk? Öl? Vin? ta en funderar på hur du vill ha ditt liv och lev därefter. Det är faktiskt inte så svårt.

Den långa veckan är snart slut!

Den här helgen i Hamburg har verkligen varit intensiv. Så många nya ansikten och jag har arbetat med två människor som jag inte alls kände sedan tidigare. Men tröttheten kan många gånger vara ens bästa vän och vi har skrattat åt allt och inget.

Men oj, vad skönt det ska bli att komma hem igen ikväll. Jag längtar efter min egen säng och att bara sitta i soffan med en kopp te. (det gör ju inget att mitt favoritprogram är på TV ikväll heller). Att gå upp till jobbet imorgon känns tung men tiden går så fort. Det är två veckor kvar till första advent och 1.5 vecka till jag är i Sverige en sväng igen. Den här gången blir det dock bara en dejt med norra Sverige då jag ska träffa Ola. Min fd. Sambo och livskamrat.

Hemlängtan

Arg och stolt över det!

Under en lång period kände jag ingenting. Jag kan säga det nu så här i efterhand. Jag kände varken glädje eller sorg, ilska eller frid.

Ilska är alltid min första känsla när något inte blir som jag vill. Och det har alltid varit så. Jävlar vad arg jag kunde bli när jag missade mål eller gjorde ett tekniskt fel. Eller för att inte tala om när alla i laget inte gav sitt bästa. Men i min familj är ilska inte en okej känsla. Man får inte vara arg. Ilska är en känsla som inte passar sig. Ledsen är okej. Och alla andra känslor. Men ilska är ett stort tabu. Är du arg eller kan du känna ilska är du inte perfekt och perfekt är det vi ska vara i min familj.

Min familj är inte en del i mitt liv längre. Ändå får jag dåligt samvete och skuldkänslor när jag känner ilska. Den senaste veckan har varit otroligt tuff och jag har varit mycket arg. Väldigt arg. På allt. Människor, företag, världen, livet. I tisdags vågade jag säga det till en mycket klok kvinna när hon frågade hur jag mådde. Jag sa att jag var arg. Och hon sa att det var okej. Det är det konstigaste någon sagt till mig. i 28 år har ilska varit något förbjudet och helt plötsligt är det okej, självklart gjorde det mig arg.

Den här veckan har jag haft hela spektrumet av känslor. Lättnad. Ilska. Lycka. Sorg. Förvirring. Och allt det har varit okej. För det är okej att känna. Mina känslor är det som gjort mig till mig. det som gör mig unik. Som gör mig mänsklig. Och jag är jävligt förbannad över att ingen har berättat det för mig förän nu.

Ja, tack!

En älg är mitt drömhusdjur, men när jag säger det brukar folk skratta åt mig. Därför ändrar jag mig nu till en giraff. Så LÄCKERT djur.

Önskelista:
1. Älg
2. Giraff
3. Fred på jorden.

Miffoklubben sammanträder

Igår hade vi en föreläsning i gruppdynamik, mycket mycket intressant. Vi fick också en kommentar från chefen om vilken grupp han ville att vi skulle vara. Han ville helt enkelt att vi ska vara en grupp och inte en flock. Vilket innebär att vi hjälps åt, alla är lika viktiga och lika mycket värda (i korthet).

För en stund sedan mötte jag upp två av mina kollegor på flygplatsen. Vår klädkod är strikt och när vi träffades tittade vi bara på varandra och skrattade. Tre personer klädda från topp till tå i kläder från samma märke. Även skor och väskor är från det märket. Det kändes verkligen som om det var Miffoklubben som sammanträdde. Men visst ger det oss en känsla av samhörighet trots att vi är från olika länder och egentligen inte känner varandra. Det ger också andra en känsla av att vi hör ihop. Det är inte svårt att gissa vilka vi arbetar för.

Men jag känner mig verkligen som en familj på husvagnssemester.

10 saker som borde vara förbjudna

1. Att ha sitt barn som profilbild på facebook eller dyl sida.

2. Att twittra under en dejt eller dyl.

3. Alla former av byråkrati.

4. E-ämnen i överflöd.

5. Barn som skriker.

6. Att man måste jobba på dagen även under vinterhalvåret.

7. Att dö innan man är 70 år.

8. Skriva kärleksförklaringa i offentliga forum. OBS gäller ej serenader men då ska de sjungas!

9. äckligt kaffe.

10. Människor utan allmänbildning.

10 saker jag förväntar mig ska hända när jag är 28

1. åka skidor igen, för första gången på typ är det tre eller fyra år?

2. bli starkare än Lukas, borde inte han snart vända och gå neråt medan jag fortfarande är på väg upp?

3. Åka till Brasilien och ge pussar och kramar till den snyggaste handbollsspelare i världen!

4. att den här bloggen får 100 läsare i veckan.

5. att jag blir tillsammans med Fredrik Ljungberg.

6. Att jag och Isadora ska åka och campa (det här kommer nog aldrig hända eftersom att ingen av oss är direkt campingmänniskor men Isadora ska uppfostra sitt barn till att bli en vanlig människa och då behvös det tydligen camping).

7. Att jag får se de allra coolaste lagen i Köln i sommar/vår.

8. Att jag ska lycka läsa bibeln och Jane Eyre.

9. Att jag ska hitta någon ny serie att bli helt besatt av. Jag saknar make it or break it.

10. Att jag blir lite biffigare.

Saknad och sorg

Igår dog min vän som jag skrev om. Hon blev 28 år och kommer att sörjas av sin man, sin familj och sina vänner.

Även fast jag länge har vetat att hon kommer att dö sitter jag här idag med en känsla av overklighet. Jag skrattar och gråter om vartannat. Lyckan över att vi fick vara vänner, att vi fick skratta tillsammans, göra dumma saker tillsammans och hjälpas åt är oändlig. Tacksamheten är total.
Samtidigt som sorgen är stor. Vi kommer inte få träffas igen. Jag väntar på ett sms som aldrig kommer. Hur ska mina blommor klara sig?

Som jag skrev så har hon i flera månader (år) varit sjuk. Hon har blivit fel diagnostiserad och hade väldigt ont i perioder. Idag känner jag ingen bitterhet över det. Jag kan känna mig lättad för att hennes lidande tog slut. Samtidigt som jag inte kan förstå att det är slut. Kommer hon verkligen inte smsa igen?

Jag tror inte på Gud och jag vet inget om livet efter det här, men jag är säker på att hon har det bättre där hon är nu, vart det än är. Min sorg är helt egoistisk. Jag är ledsen för min skull. För att min relation till henne är slut.

Jag känner mig sjuk. Fryser. Ont i magen. Ont i huvudet. Och tårarna rinner okontrollerat i perioder. Idag är en dag för mig. För att ta hand om mina känslor. För att hitta sätta att titta framåt.
För hur mycket jag än lider just nu, så stannar inte världen för min skull.

Det enda som är mer orättvist än döden är livet

Idag är jag disträ på jobbet. Jag kan inte helt skylla det på dåliga nyhter för jag var disträ redan innan det. En ung kvinna på 28 år ligger för döden. Vi har räknat dagar länge och idag räknar vi timmar. Jag räknar på distans. På långt håll. Jag önskar att jag kunde vara närmare, så klart! Men jag är helt säker på att hon vet att jag finns här.

En dag som denna, då döden och den orättvisa döden är så närvarande funderar jag på mina vänner. Det känns som att vissa människor drabbas av alla typer av olycka medan andra förskonas från sådant. Och då menar jag inte bara den som direkt drabbas av det orättvisa. Jag har fått uppleva det även indirekt. Ovissheten. Sorgen. Skräcken. Och kanske framför allt maktlösheten. Men jag har också varit den som direkt har drabbats av olycka. Och jag kan säga att den ångesten och sorgen som jag upplevde när en nära vän till mig drabbades av cancer var mycket värre. Fick jag välja skulle jag välja att drabbas direkt av olycka och inte indirekt.

Jag har dragit mig undan lite på lunchen nu. Jag sitter ensam i ovissheten och väntar på att telefonen ska ringa. Jag vet inte vad jag vill att telefonen ska ge mig för besked. Det bästa nu är nog ändå att få veta att det är slut.
Men just nu, vet vi absolut ingenting. Ingentin mer än att det är väldigt illa.

10 saker jag ser framemot

1. julbaka

2. åka skidor med Jagge

3. Träffa Lukas

4. födelsedagspresenter

5. en ensamkväll hemma

6. snö

7. åka till Sorrento

8. sovmorgon

9. bli frisk

10. gå på bio

5. se framemot saker

Jag älskar att se framemot saker. Och listan på saker som jag ser framemot är alltid lång! Den kan nog sträcka sig flera mil runt jorden och tillbaka.

Jag har redan börjat skriva en packningslista samt inköpslista för en resa som ska på börjas 25 mars. Mitt ressällskap, som dock är van vid detta efter 22 års resande tillsammans, blir lite extra plågat när resmålet är nytt.

Men oj, vad jag ser framemot mycket! Livet är härligt och framtiden är min!

våren 2009

Våren 2009 är ganska svart för mig. Delvis ganska tragisk men också borta pga hjärnskada. Självklart så vet jag ju inte hur pass borta den är för jag kan ju inte veta det jag har glömt men igår hände det mig något väldigt märkligt.

Jag läste en bok. Jag har aldrig läst boken förut och det är en typ av bok som jag egentligen inte brukar läsa eftersom att jag egentligen inte tycker om den här typen av böcker. Bokens handling hade, vad jag vet, ingen som helst koppling till mitt liv. Det som hände i boken har inte hänt mig och är inget som jag heller tänker på. Boken var skriven på ett väldigt dåligt sätt och blev därför ganska känslokall.

Hur som helst. När jag läste den här boken så poppade minnen upp i mitt huvud från våren 2009, rörande en person som har varit ett stort frågtecken för mig. Jag minns vad vi hade tillsammans, vad vi gjorde och vad vi pratade om. Jag insåg att det jag drömde om då var något helt annat än det jag har nu. Det gör mig förvirrad och samtidigt ledsen. Är jag någon annan nu? Hade jag varit en annan om inte ett halvår av mitt liv blivit svart? Och varför kom det tillbaka nu? När jag just börjat få ordning på mig själv.

Jag insåg att jag förlorat en av mina bästa vänner. På så många plan. Jag kan inte säga att jag vet varför eller hur det blev så. Jag kan också säga att jag inte vet vad som kommer hända i framtiden, för jag vet att man inte kan gå bakåt.

Men jag vill att du ska veta. Att jag minns dig. Jag minns det vi hade. För det måste vara en fruktansvärd känsla att vara en av de viktigaste personerna i någons liv en dag för att vara bortglömd nästa.

4. Bjuda in folk

Jag är bra på att bjuda in folk och bjuda med folk. Ska jag göra något så är jag duktig på att fråga andra om de vill följa med. Jag är också duktig på att mer eller mindre spontant bjuda hem folk, på en kopp te eller fika. Att bjuda in nära och kära på middag eller en övernattning tycker jag är höjden av lycka.

Jag är så duktig på att bjuda in folk att jag ofta bjuder in folk till helt andra människor. Detta fick jag veta av min kompis S för några år sedan och hon har ju faktiskt väldigt väldigt rätt i det.

Ju fler desto trevligare som man säger.